Tömning och rivning. Samma vecka som husköpet skedde började arbetet. Jag var bunden till mitt lärarjobb i Helsingfors, så det var föräldrarna som fick sköta den första biten.
Huset och alla uthus var fullsatta med grejor! Familjen Holmström som hade bott där hörde till de folk som har svårt för att slänga bort saker. Det var 14 år sen den sista invånaren i huset dog, men hela inredningen fanns ännu kvar, som om tiden stått stilla. Mamma rapporterade förvånat åt mig hur hon hittade mängder av glas, skålar och porslin samt hemlagade gardiner och mattor, allt i gott skick. I uthusen fanns gamla jordbruksredskap, trätunnor, möbler, ja till och med en hästvagn. Jag sade åt dem att spara allt av värde, så att jag kan gå igenom vad jag vill behålla i ett senare skede. De beställde en stor lava (typ lastbilsflak) och fyllde den med saker från huset som inte skulle sparas och inte kunde brännas (plastmattor, söndriga saker, sådant som varken går att sälja eller som man vill behålla). Den blev full! 2 ton vägde den när de tog den en vecka senare till Stormossen. Alla möbler och annat som skulle sparas bars till uthusen. Några snygga plaststolar, en gasspis och en stor oljepanna försökte säljas via nätet, men det lyckades inte.
Sen rensades väggarna. Det var ca 5 lager av tapeter och en pappskiva under dem innan man kom fram till stockarna. Jag bad dem spara tapetbitar, som jag senare gjorde ett collage av. Materialet brändes, mamma fungerade som eldmästare. Pappa tog bort isoleringen av yttertaket och väggarna i de två tilläggsbyggnaderna (en sovrumsgavel och ett pannrum+badrum). Det var i huvudsak isolerat med sågspån men han fann även lump (gamla textiler) och mossa. Det blev över 100 säckar (á 200l) av detta! Det var tungt och det kändes i ryggen, sa far. I taket fanns vita kvadratiska masonitplattor och bräder under det, som togs bort och brändes. 2 stora garderober av trä fanns på nedre våningen, som revs.
I november beställdes 3-fas ström till gården (det fanns 1-fas från förut). Vi tog ut en grävmaskin som grävde ner elkablen 70 cm under marken längs en sträcka på 90 m. Det besynnerliga var att han inte stötte på en enda sten på hela sträckan, bara sand! (Österbotten är annars en väldigt stenig plats). Samtidigt bytte man ut en elstolpe och ett elskåp lades upp på baksidan av vedlidret. Gamla elledningar som dinglade i luften revs ner.
Kommentera