Husköp. Jag gick min vana trogen in och kollade på lediga bostäder och hus på nätet. Hittade en väldigt fin gårdshelhet på en bra plats och bad föräldrarna ta sig ut dit för att se på det. De gjorde det och det visade sig att båda gillade vad de såg. Pappa hade i uppgift att se det byggnadstekniska och mamma skulle "känna in" stämningen och fundera på trivseln. Jag kontaktade sen mäklaren, LKV Nyman, och fick veta att huset har reserverats och de skriver på avtalet nästa vecka. Detta gjorde mig ledsen, för jag började redan få en känsla för huset, att detta kunde bli ett fint hem åt oss. Allt kändes rätt. Så jag bad och önskade att jag skulle få det om det var meningen.
Efter att mina föräldrar varit och sett på huset första gången for de in via Maxmo butik och frågade lite runt. Då fick de kontaktuppgifter till ägaren. De ringde och fick en visning. Lite senare fick vi veta att han som hade reserverat huset hade backat lite och behövde mer tid att fundera och att de nu även var intresserade av oss som husköpare. Sen var det bara att kolla med banken om möjlighet till lån och att vänta ett par veckor tills det blev höstlov så att jag kunde komma upp och se på huset. Banken sa ja och det gjorde även jag, efter att ha besökt det två gånger. Samtidigt var jag osäker, det var ju ett så stort beslut, hur kan man veta efter en så kort tid att det är här ens framtida hem ska ligga, att man ska lägga ner sina bopålar, gräva ner sina rötter just här? Och hur skulle det gå att ha sin egen pappa som byggnadsansvarig? Men jag valde att hoppa, jag bjöd en lämplig summa och så fick jag det. Ägaren Olof hade ärvt denna släktgård och ville att den skulle komma i goda händer. Han önskade ge det åt någon som tar väl hand om gården. Den är i goda händer! Vi ska göra vårt bästa att fylla den med liv och skönhet igen!
Det gick alltså några veckor från det att jag hittade huset till att nycklarna var i min hand. Så kan det det gå, när livet flyter på. :)
Kommentera